Vi är jämställda AIK…

I AIK:s regi bedrivs sedan en tid tillbaka ett jämställdhetsprojekt. Projektledaren Sofia B. Karlsson berättar för oss lite mer om detta.

Kan du berätta vem du är och vad du gör?

Jag växte upp i Småland och spelade fotboll själv i Jenny BK och Västerviks FF innan jag valde bort fotbollen för tennisen där jag spelade på elitnivå ett tag. Har varit idrottsintresserad hela livet, är sociolog och musikberoende.

Mitt projekt i AIK innebär att vi gör ett utbildningsmaterial för fotbollstränare (som tränar spelare mellan 7 och 19 år) för att utifrån deras egna frågeställningar (tränare i AIK och andra klubbar, bland annat i Gävle och Kristinehamn)lyfta frågor som handlar om laganda och normer. Det kommer vara filmer och övningar som  tex handlar om jargongen i omklädningsrummet, synen på tjej- och killfotboll, och hur det går att hantera känslor av nederlag och dåligt självförtroende, främst i pojkfotboll. Det ingår inte i bilden av att vara man att behöva handskas med sådana känslor där. En annan sak vi tar upp är att spelare i flicklag upplever att tränare ger för mjäkig feedback till dem eftersom de inte förväntas kunna ta hårda ord, och därför inte får konstruktiv feedback och på lång sikt inte heller får möjligheten att bli så bra fotbollsspelare som möjligt.

Hur kommer det sig att du hamnade i AIK?

Jag jobbade tillsammans med några AIK:are i ett annat projekt, där vi skrev en bok om unga (AIK-)killars tankar om yrkesval kopplat till manlighet, vilket typ av kille man kan vara i fotbollslaget och vilka yrken som var okej att välj, i syfte att ta reda på varför så få killar läser till sjuksköterska eller psykolog på KI.

Efter det tyckte vi att det vore roligt att göra något mer om det här med att bilder av hur vi tror att andra vill att vi ska vara styr hur vi beter oss, på fotbollsplanen och i omklädningsrummet. Vi diskuterade oss fram till att vi tror att klubben kommer att tjäna på att titta även på de här sakerna och vi ville vara med och bidra till ett öppnare fotbollsklimat.

Att ha ett normkritiskt perspektiv är ett ytterligare sätt för fotbollsklubbar att kvalitetssäkra verksamheten, att ha med det perspektivet i träningsplanering och verksamhetsplanering, och det är roligt att kunna bidra med det i AIK. 

Hur var det när du stegade in på kansliet, en tjej från landet som skulle prata genus? 

Haha! Jag minns det ungefär såhär. Gnagis kom emot mig, brottade ner mig och tryckte upp mig mot väggen, sen frågade han om jag visste vilket år Krister Nordin slutade.

Skämt åsido, jag och några till på kansliet hade ju gjort det här tidigare projektet ihop och skrivit den nya ansökan, så det var ju fler än jag som var med på tåget. Men visst, det var väl inte helt solklart vad jag skulle göra från början vilket jag kan förstå. Men det känns bra nu, som att folk har fattat att tjejen från landet (det var ju i och för sig -98 jag flyttade från Västervik) som snackade genus också gillade fotboll.

Sofia B. Karlsson

Sofia tillsammans med AIK fotbolls ordförande Johan Segui och jämställdhetsminister Maria Arnholm.

Vem betalar för detta arbete?

Allmänna arvsfonden, vi sökte pengar därifrån för ett tvåårigt projekt och de insåg såklart det briljanta i idén AIK hade.

Hur är det att jobba med detta i AIK?

Jag tycker det är väldigt roligt att bidra med något som jag tror kan ge ett ytterligare sätt att se på det här med träningsupplägg, verksamhetsplanering och resursfördelning. Fotbollen är ju inte känd för att vara så jämställd men jag tycker det finns en otrolig kraft och vilja att alla ska få vara med, både på plan och läktare- och jag är väldigt inne på att försöka hjälpa till att bredda bilden av supportern från en machoman på läktaren till något som ligger lite mer nära verkligheten.

Jag jobbar tillsammans med Camilo Laserna som är ansvarig för AIK-stilen och diskuterar mycket med SLO:erna, för att kunna få med alla delar i arbetet.

Varför är det viktigt att fotbollen är jämställd? Är det inte viktigare att fokusera på att vinna matcher?

Jag tänker att det inte finns en motsättning mellan de två. Att fundera på hur alla passar in, titta på hur normer formar ett lag tex, har att göra med hur laget sammansvetsas och hur lagandan blir och i förlängningen också hur laget lyckas sportsligt (det handlar mer om jämlikhet, man tänker på att inkludera alla i ett lag, inte bara med tanke på kön).

Ur ett klubbpespektiv är det ju viktigt att alla har förutsättningar för att lyckas med sitt idrottsutövande och då kommer jämställdhetsperspektivet in. Så det handlar ju på ett sätt om att vinna matcher i slutändan.

Känner du att det är ett statement i att göra detta i stora och farliga AIK istället för en lugnare klubb? 

Nej men jag tror att det är bra att det syns att AIK gör olika saker, bland annat detta och allt annat bra som görs i klubben. T ex tycker jag det är viktigt att allt bra supportrar gör lyfts fram, för att även bredda den bilden av vem som står på läktaren och vad som händer där.

Hur känner du att AIK:are över lag reagerar på det du jobbar med? Är det kontroversiellt?

Vissa på kansliet visste nog inte vad jag gjorde i början men nu tror jag att de flesta är med på det och vet att vårt projekt handlar om att komma förbi de hinder vi har i form av föreställningar hur saker och personer ska vara- för att kunna bli så bra fotbollsspelare som möjligt. Genus är ju inte något annat än fotboll, föreställningar om kön finns ju vart vi än befinner oss. Jag ser det inte som ett uppdrag att skriva någon på näsan, verkligen inte, utan mer som en möjlighet att kunna bidra med min kunskap.

Vad känner du inför folk som uttrycker att detta är något ”projekt” som AIK inte borde syssla med, att det är politik?

Jag känner att det är synd eftersom för mig hänger det helt ihop med en önskan om att fler ska söka sig till AIK, både spelare, tränare och supportrar, att de folk ska må bra och kunna prestera så bra som möjligt på planen och kunna trivas i omklädningsrummet eller på läktaren oavsett vem man är. Jag ser inte att det här är politik, det är ett sätt för klubben att vidga verksamheten och nå ut till fler. Jag tror ingen lämnar klubben eller AIK:s läktare för att vi jobbar med ett sådant här projekt, men kanske kan fler komma till? ‘

Projektet är tidsbestämt, hur säkrar man att allt arbete du gör inte försvinner när du lämnar?

Jag jobbar med ungdomstränarna i AIK och tanken är att utbildningsmaterialet ska användas av AIK:s ungdomstränare och spridas till andra klubbar via olika kanaler och jag känner mig ganska trygg med att det vi gjort därför kommer leva kvar. Jag trivs ju väldigt bra i AIK också och skulle gärna stanna. Kanske kan vi sprida materialet till andra sporter också.

Hur stora är möjligheterna tror du att detta kommer göra skillnad i AIK? Vad är din drömbild av resultatet?

Min drömbild är att tränare ska använda det här materialet och tycka att de hjälper dem i sin uppgift att skapa en bra laganda i det lag de ansvarar för .

För en tid sen träffade du och några till i AIK jämställdhetsminister Maria Arnholm, hur var det och vad pratade ni om?

Det var roligt, inte minst för att vi var många från AIK:s sida som pratade om olika delar av verksamheten som handlar om att få så många som möjligt att vilja/kunna vara med och att skapa bra förutsättningar för alla att spela och titta på fotboll och engagera sig inom klubben.

Tycker du att ni fick gehör för era idéer? 

Ja det tycker jag, Arnholm, som var väldigt nöjd med mötet med AIK, ville ta del av materialet vi tar fram för tränare (ska vara klart i september 2014) och av att fortsätta diskussionen hur suppoterengagemanget  hos unga kan likställas med annan verksamhet (Arnholm är också Ungdomsminister och minister för civilsamhället och har därför inflytande över beslut vad gäller resursfördelning inom de områdena). Masih Khedri berättade om AIK-Tifo och Supporterakademin och Tobbe Larsson om SLO:ernas roll vilket jag tror och hoppas medförde att hennes bild av supporterskapet vidgades på många sätt.

Har ni på något sätt påverkat ministerns bild av AIK och fotboll?

Jag hoppas att hennes bild av vad som kan pågå i en fotbollsklubb breddades något.  Jag hoppas också hon fick med sig några nya tankar om supporterskapet, att den kraft och glöd som finns bland supportrar måste tas om hand på ett annat sätt och inte viftas bort som någon ”destruktiv subkultur”. Jag tänker att det finns samma engagemang hos många i AIK-Tifo eller andra sammanslutningar, som det finns i tex politiska ungdomsförbund eller Kulturorganisationer, men de har helt olika möjligheter för sin verksamhet- pga omvärldens tolkning av vad verksamheten går ut på. Det kan ju tex medföra att man inte får låna lokaler osv och är, bland annat därför, en viktig fråga.

Till sist, hur jämställt är AIK idag?

Det beror på hur man ser det. AIK har ju till exempel inga kvinnor i styrelsen så där är det ju inte jämställt. Inte heller många kvinnor bland tränarna vilket också är ojämställt- och speglar resten av samhället på många sätt. Där finns det ju en hel del kvar att göra. Många kvinnor har dock blivit tillfrågade vet jag, att kandidera till styrelsen, men har tackat nej. Och då är väl en fråga man bör ställa sig, är den här miljön inte lockande för kvinnor? Varför inte i så fall? Och vad kan vi göra åt det?

Sedan det handlar ju heller inte bara om representation, att räkna huvuden, utan om vad man gör också. Att vara ”en jämställd klubb” eller en inkluderande klubb, i alla fall för mig, betyder att det är ett ställe där många kan passa in oavsett vem man är och att man bemöts med respekt och blir sedd.

En illustrering av det kan vara att vissa män gör mer för jämställdheten än vissa kvinnor, även om kvinnan så att säga bättrar på statistiken när man räknar kroppar, vem som finns representerad i rummet.

I AIK finns det ju många personer som jobbar aktivt med de här frågorna, att inkludera och öppna upp för att man ska kunna vara olika men ändå passa in. Tex i ungdomslagen och på läktaren. Bland annat genom det genomgripande arbetet med AIK-stilen som Camilo Laserna ansvarar för, det CSR-arbete som Daniel Tjernström påbörjat och inte minst SLO-verksamheten och många andra delar av supporterverksamheten. Den generella inställningen klubben har att ge alla en andra chans är också en viktig del i att vara inkluderande, att inte döma någon för alltid. Ett sådant klimat tror jag öppnar upp för att våga ta diskussioner, och inte vara så rädd för att göra fel.

 

/Björn Enjebo

 

Comments are closed.