Pavey tillbaka i AIK ger sinnesro

När Kenny Pavey lämnade AIK 2011 förlorade vi en spelare som hade stor inverkan på dynamiken i spelartruppen. En Björn Wesström eller en Andreas Alm skulle syrligt kunna påstå att vi året därpå, säsongen 2012, likväl skulle starta matcherna med elva man och att vi tilläts ha lika många avbytare som tidigare; liksom att gruppdynamiken fått sin naturliga rotering men inte nödvändigtvis blivit svagare.

Faktum är dock att Kenny Pavey var, och har all potential att vara det igen, en säreget viljestark pådrivare som spelade med ett hjärta som blev svartare för var dag som gick. Uppvuxen i London och med Millwall skiljer han sig från många andra fotbollsspelare idag där fotbollsfrälsningen snarare transporteras via flotta Champions League-matcher beroende av bandbredd och parabol. Kennys kärlek till en klubb, den lokala klubben, snarare än begäret att bli en ny Ronaldo har uppenbart varit en utmärkt bakgrund för att naturligt göra AIK till sin andra kärlek i fotbollslivet.

Genom sin grundmurade passion för fotboll och en framväxande kärlek till AIK bidrog Kenny förra sejouren med intensitet och en tydlig förmedlan av tävlingsmoment på träning – samtidigt som han alltid var en man för startelvan baserat på ren fotbollskvalité.

Det är emellertid en annan viktig aspekt av Kenny Paveys återkomst som jag vill lyfta fram allra mest: i en föränderlig tid ger Kenny Pavey ett slags balans åt mitt supportersinne.

Kenny Pavey ger tillbaka en del av det AIK som spelade sina hemmamatcher på en fotbollstadion insprängd i ett genuint kvarter bland höghus, villor och parker. Kenny Pavey ger oss den trygga känslan snarare än den mer pragmatiska vetskapen om att vi tillgår en spelare som vid förtroende på vårat altare, vecka efter vecka, kommer tömma sin kropp på kött och blod under 90 minuter plus stopptid.

Kenny Pavey påminner oss om ett AIK innan Evenemangsgatan. 2013 var ett år som tog på krafterna. 2013 var ett år vi kastades in i prövningar vi aldrig velat föreställa oss. 2013 var inte så mycket första året på Friends Arena som det var första året utan Råsunda och framför allt året då vi förlorade Ivan.

När 2014 inleds med att Kenny Pavey är tillbaka i AIK är det lika mycket, om inte mer, ett slags naturbalsam för en sargad svartgul själ som det är ett faktiskt tillskott på fotbollsplanen.

Idrottssupporterns resa genom livet är allt annat än rak. När Arsenal värvade Mezut Özil sa en god vän till mig, tillika hängiven Arsenal-supporter, att han kunde börja hoppas igen och att livet blev mycket lättare. Han har år efter år känt att hans klubb inte varit den titelutmanare och storklubb som Arsenal, ur hans perspektiv, naturligt borde vara. För supportern kan en sådan underskrift innebära en känsla av att ”gå mot en ny vår” och en påtaglig insikt i hur mycket supporterskapet påverkar oss i humör och livslust.

Det är först idag, när Kenny Pavey presenterades på AIK-fotbolls hemsida, som jag inser hur mycket jag faktiskt saknat honom. Jag kände en osedvanlig lätthet i kroppen och i sinnet efter beskedet. Som om jag saknat något och nu fått det återställt.

Kenny Pavey tillbaka i AIK får mig således inte så mycket att tro på en annalkande guldsäsong som det får mig att känna mig närmare hel som AIK-fierad människa.

 

/Joakim Fröberg

One Response to “Pavey tillbaka i AIK ger sinnesro