Krönika: Mönstret

Jag är en modern man i mina bästa år. Jag har uppfunnit Mönstret. Idag ska jag berätta mer om det för dig.

På de gamla etruskernas tid, då fanns inte våldshandlingar. Ej heller pyroteknik. Eller ramsan ”hata Göteborg”. Men nu var jag emellertid för selektiv. Slagsmål, bengaler och hat-ramsor är egentligen samma sak. Min hjärna fungerar så. Stor kategori är bra kategori. Trots miljoner år av evolution. Någon gång ibland, ungefär en gång vart femte år, kan jag begripa att en massa består av ett mer komplicerat virrvarr av enskilda komponenter och att dessa processer är i ständig förändring (jag accepterar komplexiteten och lever med den) men i synnerhet kring företeelser jag inte känner väl väljer jag allt som oftast att klumpa ihop allt på ett ganska lättsamt och trevligt sätt. Jag väver ett lättbegripligt Mönster i mitt huvud. Ett Mönster jag väljer att leva med. Det här Mönstret låter jag kort och gott kalla hatdödknarkhellsangelsblackarmyAIKbengalerhuligantatueringar-Mönstret eller som jag också ibland namnger det: Mönstret.

Mönstret är väldigt fiffigt och underlättar mitt liv. Mönstret innehåller olika termer så som ”hat”, ”död”, ”knark”, ”Hells Angels”, ”Black army”, ”AIK”, ”bengaler”, ”huligan”, ”tatueringar” samt annat som utan omsvep går att koppla till dessa företeelser – och det är en hel del till, vill jag lova. Nu senast slängde jag in IS i Mönstret. Helt friktionsfritt. För ett par år sedan lät jag Svarta september få smaka på Mönstrets lena tröst. Också det med klanderfritt resultat.

Att dra den här sortens förenklade slutledningar får mig att inte behöva tvivla på att jag lever mitt liv helt korrekt. Det ger mig sällan om aldrig upphov till reflektion eller nyansering. Visas det ett inslag på TV om ”bengaler” då fångar jag in all information, placerar det inom Mönstrets rymd och därefter kan jag fortgå dagen utan att det blir fullständigt kaos uppe på hjärnkontoret. Det här gör att jag är en respekterad normal människa som aldrig för en sekund låter mig intresseras av att ifrågasätta Mönstrets storhet. Människor i min omgivning respekterar mig för mitt avslappnade sätt att applicera Mönstrets storhet på så många vitt skilda saker. Jag blandar ihop huller om buller och jag är stolt över det. Jag har en åsikt om det. Jag delar med mig om åsikten.

För att den här texten inte ska bli alltför rimlig kommer jag nu väva in en mindre moralpredikan som ett slags exempel på hur det kan gå till när mönstret processat det onda och i det byggt upp en annan sida: den förenklade goda sidan. Showtime:

Framförallt är jag rädd att det drabbar barnen. Barnfamiljer. Fotboll ska vara en fest. Folkfest. Som i England och i VM 1994 när hela Sveriges befolkning dansade barfota i sina sönderklippta jeans i Rålambshovsparken. Leenden. Glädje. Vänlighet. Landskamper. Inte en fylla så långt ögat kan nå. Och så vidare. 

Showtime over (men jag avslutar nedan om möjligt ännu orimligare med en religiös parafras bara för att visa att även normala män (jag i detta fall) är mänskliga de också.

Det är snart deadline. Jag ska inte stjäla er tid mer än att jag vill lova er att jag kommer tillbaka snart igen. Då med nya fantastiska förenklingar som Mönstret sänt mig från himlen ner som om Gud faktiskt har en plan för oss alla. Praise the lord.

/Joakim Fröberg

 

 

Comments are closed.

%d bloggare gillar detta: