Alm vs Inte Alm

Radio Råsunda presenterar här en gästkrönika från Erik Lundkvist, forskare inom idrotts- organisations och hälsopsykologi om varför han anser att vi ska behålla Alm. Krönikan är inte nödvändigtvis representativ för redaktionens åsikter i frågan men vi tycker att texten är intressant och väljer därför att publicera den! 

En ny säsong utan guld är till ända. Vi är nog rätt många som började tro/hoppas där ett tag men tillslut föll vi. Dock närmare mållinjen än vi brukar.

AlmSom vanligt sätter spekulationerna igång angående tränarbyten och jag tänkte ge mig själv chansen att här ge min syn på saken. Först en snabb presentation av mig själv. Jag heter Erik Lundkvist, är uppvuxen i Norra Ängby, åkte buss 113 till Råsunda från 1992 tills jag flyttade hemifrån, hade en liten fotbollspaus ett tag och har spenderat tiden från 2002 till nu på sittplats över norra stå (för övrigt bästa platsen om man vill ha överblick över hela planen). Sedan 2010 tar jag flyget och nattåget då jag bor i Umeå och eftersom jag snart flyttar till Skottland blir vägen då ännu längre. Mitt arbete är att forska inom idrotts- organisations och hälsopsykologi. Dels studerar jag tränare och stress utifrån ett gäng olika perspektiv men jag har också projekt om spelförståelse med hjälp av eye tracking-glasögon (googla om du inte vet vad det är och tycker det låter intressant) plus att jag studerar hur fysisk aktivitet påverkar psykisk hälsa och sömn. Syftet med denna lilla artikel är att jag ska ge min syn på ett eventuellt tränarbyte, dels utifrån vad jag lärt mig under mina studier på elitfotbollstränare och dels utifrån lite annan forskning jag stött på under åren. Denna text ska nog också läsas med vetskapen om att jag vill ha Alm kvar och under inga som helst perspektiv är objektiv. Orsaken till att jag vill ha Alm kvar förutom det jag kommer föra fram i denna text han är en tränare som försöker applicera kunskaper från forskning i sin praktik genom att sätta på spelarna glasögon som gör att man inte kan se bollen, genom att säga att motivation är något som framförallt ska komma från spelaren själv, genom att se till att anställa videoanalytiker som assisterande tränare osv. För mig som psykologiforskare framstår han alltså som extremt intressant. Dessutom älskar jag hans sätt att bemöta medier.

Andreas Alm

Andreas Alm

Vi börjar med en detalj som kanske glöms bort att diskuteras vad det gäller fotbollstränare. Hur mycket av ett lags resultat kommer egentligen från tränaren? En del studier har gjorts som tittar på ett lags prestation vid tränarbyten under säsong och där har man kommit fram till att det på ett generellt plan inte verkar ge någon effekt. Samma sak verkar gälla mellan säsonger, ibland blir det bättre och ibland sämre. Det man också kommit fram till är att det finns en massa andra saker som verkar spela roll. Något som dock inte verkar bra är att byta ofta, en orsak till det kan ju vara att det också visar hur klubben verkar må generellt (AIK i början av 2000-talet är ett bra exempel, ingen tränare i världen hade nog kunnat lösa de dårskaperna). Ekonomiprofessorn Stefan Zymanski har gjort några seriösa försök att svara på frågan om tränarens betydelse i stort, bland annat i boken ”Why England lose” (skriven tillsammans med journalisten Simon Kuper) samt ett gäng andra studier. Vidare har Chris Anderson och David Sally försökt i boken ”The Numbers Game” plus att det finns ett gäng andra studier man kan läsa eller läsa om i diverse bloggar. En sak som alla verkar vara överens om är att tränarens påverkan på lagets resultat beräknas i relation till klubbens lönekostnader där vissa kollar på enbart spelarlöner och andra på hela organisationen. Totala spelarlöner ses i marknadsekonomiska termer som ett mått på truppens sportsliga kvalitet. Det bästa sättet är att bara titta på spelarlöner eftersom dessa har direkt inverkan på lagets prestationer på plan, men dessa är inte alltid så lätta att få tag på. Resultaten är som med all forskning inte entydiga, men lönekostnaderna verkar förklara drygt 50 procent av ett lags prestation (obs, fulförenkling av det statistiska begreppet förklarad varians till någorlunda begriplighet). Det forskarna sen bråkar om är resterande procentenheter och hur stor del tränarna har i detta. Här går åsikterna isär men det verkar som att denna siffra hamnar någonstans mellan 10-20% av lagets prestation beroende på vad man väljer att kunna kontrollera. Sen kan ju dessa procent vara avgörande för att dom på något sätt blir tungan på vågen men generellt sätt så överskattas nog tränarens förmåga att påverka ett lags prestation över tid. En alternativ tolkning är såklart att tränare på generell nivå är får dåliga. Vad man trots detta hittat är att vissa tränare oftare verkar vara representerade i lag som ”överpresterar” i relation till spelarlöner över tid. Exempel på sådana tränare är David Moyes fram till 2013, Alex Ferguson och Jürgen Klopp. I Sverige gissar jag att Pelle Olsson överpresterade tills han kom till hifdif och att Roger Sandberg gjort det sen han kom till Gefle. Utifrån detta kan man ju såklart ställa frågan om vad som leder till vad? Är det tränarens kompetens som gör att klubben presterar bra eller får klubbens organisation tränaren att bli bra? Det mest troliga är såklart att det är någon växelverkan där klubb och tränare passar ihop. För dom allra flesta verkar det också vara så att det finns någon typ av slumpmässighet i prestation över tid, Norrköping, Häcken och Örebro är bra exempel på detta – jättebra ett år och inte så bra nästa. För Allsvenskan har bloggen ”Osynliga handen” räknat på detta. Mina googlekunskaper verkar dock vara rätt usla så jag hittade bara data för 2012 och då verkar AIK ha presterat något bättre än personalkostnaderna (inte bara spelarlönerna). Han lyfter också att personalkostnaderna verkar lite mindre viktiga i allsvenskan än i större ligor eftersom Allsvenskan är en utvecklande liga där vissa spelare blommar ut som man kanske inte räknat med, andra försvinner i sommarfönstret osv. Även om jag inte hittar data för fler år är min gissning att AIK under Alm (och hans assisterande) presterat ungefär så bra som man kan förvänta sig – lite sämre något år och lite bättre något annat år. Inga totalfloppar men heller inget guld, något han delar med rätt många gamla tränare i AIK. Utifrån detta så kan man ge Alm godkänt. Att AIK nu inte längre har galna dippar och att ekonomin (trots de svarta hålen) är i ordning känns också som något som både kan tillskrivas Alm och övriga sportsliga och ekonomiska ledning.

Nu till det som egentligen är kopplat till min forskarexpertis, stresshantering. I en studie som jag och mina kollegor Henrik Gustafsson, Peter Hassmén, Sören Hjälm och Göran Kentää håller på att avsluta har vi (mest Sören) följt åtta elitfotbollstränare som vi av olika anledningar vetat har haft problem med stresshantering under en tioårsperiod. Något som är gemensamt för flera av dessa är att de verkar ha svårt att hantera pressen som ställs inom elitfotboll.

AIK är en klubb där det på ett eller annat sätt alltid stormar men dessa potentiella stressfaktorer verkar Alm kunna hantera. Så har det knappast alltid varit i AIK. Tittar man historiskt har inte alla tränare haft lika lätt. I början av 2000-talet brände vi ut tränare på löpande band och sjukskrev dom sig inte för utmattningssyndrom så fick dom sparken av andra anledningar.

En annan detalj som vi (och andra) hittat är att tränare som kan eller lär sig att hantera den roll de har och sköter sitt jobb utan att försöka skaffa kontroll över saker de inte ska sköta både verkar må bättre och i större utsträckning får behålla sina jobb. Även här verkar Alm sköta sig rätt bra, han har förvisso markerat att han undrar var pengarna från alla spelarförsäljningar tar vägen ett par gånger. Generellt sett verkar han dock skapa rätt få problem i organisationen och verkar ha ett bra samarbete med övriga tränare och sportslig ledning. Jämför vi med två gamla favoriter som Baxter och Norling är det lite annorlunda då det var en hel del maktkamper under deras tid i AIK och i andra klubbar.

Så vad vill jag säga? Att Andreas Alm troligtvis är ett ”safe bet”. Med Alm presterar AIK ungefär vad som kan förväntas, troligtvis ökar detta chansen att vinna över tid men det kan man ju såklart inte veta. Vad man verkar kunna anta är att han även klarar av allt runtikring rollen som AIK-tränare (förutom att bli älskad av vissa supportrar). Så om nu AIK ska byta tränare ska nog de som tar det beslutet och gör nyrekryteringen vara väldigt säkra på att den som kommer in är en tränare som får AIK:s herrlag att prestera bättre än de gjort under Alm. Det betyder att man ska prestera över 56,8 poäng säsong.

Till den eller dom som kan hitta en sådan tränare för rimliga pengar, som dessutom kan samarbeta med övriga klubben, fortsätta jobba med de tillsvidareanställda assisterande tränarna och sportchefen, säger jag lycka till.

Erik Lundkvist
@ErikSelim

 

Comments are closed.

%d bloggare gillar detta: